Matchen slutade 1-1 (1-1) och Oddevolds mål var ett självmål.
Det var verkligen skilda vädervärldar om man jämför de två första omgångarna. Snö, minusgrader och en isande nordanvind förra fredagen i premiären mot Vänersborgs IF hade till i dag bytts till en blå himmel, plusgrader och ett varmt, flödande solsken.
De båda topptippade lagen kom stärkta med var sin meriterande 3-0-seger från premiäromgången och det syntes direkt att båda lagen hade respekt för sin motståndare.
Oddevold började matchen klart bäst och tryckte ned Falkenberg på dess egen planhalva. Redan efter tre minuter trodde nog de flesta på straff för Oddevold. Den röststarka blåvita klacken krävde straff och visade tydligt sitt missnöje med den uteblivna signalen genom att högljutt bua åt domaren.
Anledningen var att Linus Tornblad direktskarvade bollen till Axel Pettersson, som kom framstormande till höger i straffområdet och där gick i backen efter en närkamp med lagkaptenen och mittbacken Tobias Helldén. Här var det nog en del bortasupportrar som fick hjärtat i halsgropen och mindes det snabba målet från i fjol efter 22 sekunder. Men det blev ingen upprepning av en nästan lika tidig hemmaledning.
Trots att Oddevold hade mest boll och då mest på offensiv planhalva stack Falkenberg upp med ett farligt inspel, som borde utnyttjats bättre, och ett skapligt skott från ett par meter utanför straffområdeslinjen, där William Ärlig var inblandad i båda situationerna. Först spelade han i den elfte minuten in bollen från höger med en vänster yttersida mot en helt fristående Leo Farah Shahin, men denne fick inte träff på bollen från 6-7 meters håll. Skottet några minuter senare fick inte riktigt hög fart och gick nästan rakt på Oscar Ekman, som kunde klistra bollen.
Även i dag var första målet ett självmål
Oddevolds ledningsmål hade sin upprinnelse i att Adam Engelbrektsson bröt ett Falkenbergsuppspel högt upp i plan och sedan tvingade fram en hörna från vänster.
1-0 (20)
Hörnan var en inövad variant, där bollen kom till Oscar Iglicar och lyftes in framför mål. Här var det rörigt hos Falkenbergarna och de fyra sista beröringarna var av gästernas spelare, så det var ett ovanligt självmål. Sist på bollen av de gula var Tim Stålheden.
Oddevold fortsatte på den inslagna vägen och i den 24:e minuten tog sig Oscar Iglicar in från högerkanten mot mitten av plan och fick i väg ett bra skott från ca 25 meter, som målvakten Anton Andersson fick sträcka ut rejält på för att tippa till hörna.
Fram emot spelad halvtimma började Falkenberg ta sig in i matchen med ett större bollinnehav än tidigare och detta ledde bland annat till att Linus Borgström testade Oscar Ekman med ett skott inne i straffområdet, som denne fick tippa till hörna.
Men Oddevold var samtidigt farliga i sina omställningar och efter en sådan med tio minuter kvar av halvleken var det nära utökad ledning. Oscar Ekman slog snabbt ut en lång boll, som Linus Tornblad tog sig ned till kortlinjen med och på inspelningen parallellt med mållinjen var det nära, att Filip Karlin kommit först på bollen, men en försvarare kunde sparka bort den i sista stund.
I stället skulle Falkenberg göra den viktiga kvitteringen några minuter innan pausen och upprinnelsen var ånyo en vänsterhörna.
1-1 (39)
Den långa hörnan nickades vid den bortre stolpen in framför mål av Godwin Aguda, nickades sedan bort av en Oddevoldare för att därefter nickas av Leo Farah Shahin till en helt fristående Tim Stålheden. Avslutningen med vänstern blev därmed bara en formsak och så hade Tim kvitterat i både matchen och med sig själv.
Under de få minuter som var kvar till halvtidsvilan hände egentligen ingenting av värde, så när lagen kom ut till den andra halvan, var det givetvis Falkenberg, som gjorde det med den bästa känslan.
Falkenberg bäst i början av andra halvlek
Det visade man också omgående, ty man tog tag i boll och kommando i samma omfattning som Oddevold gjort i början av matchen. Det var så klart oroande för oss och man undrade hur länge det skulle fortgå eller om det över huvud taget skulle ha ett slut.
Som tur var varade det inte mer än tiotalet minuter och så hade Oddevold kommit in i matchen igen och den sista dryga halvtimman blev en intensiv kamp lagen emellan i jakten på nästa mål. Det kändes som ett sådant skulle ge det laget segern.
Det kom ju aldrig, men båda lagen försökte onekligen, även om man hade svårt att skapa målchanser, där respektive motståndarlag hade bra organiserat försvarsspel.
Oddevold kändes som det något farligare laget och framför allt då man ställde om och snabbt kunde gå till attack. Det räckte till en del bra nära-lägen, där man inte fick till den sista passningen eller det sista insticket, lyftningen eller inlägget.
Hugo Tilly hade bara varit inne på planen i dryga fem minuter, när han utnyttjade sin snabbhet på en lång, rak boll i djupet från Axel Pettersson och hann före och emellan två försvarare inne i straffområdet. Precis när han skulle avgöra gick han i backen i närkamp med Tobias Helldén, men även denna gång kunde inte Oddevoldspelarnas vädjan om straff beveka domaren, som tyvärr var för långt ifrån händelsen för att med säkerhet kunna ta ett så viktigt beslut.
Rafflande slutminuter
När det bara var två minuter kvar av ordinarie tid hettade det till ordentligt framför de båda målen med bara en halv minuts mellanrum.
Först var det Oliver Hintsa, som efter ett bra anfall på högerkanten fick skottläge vid straffpunkten, men skottet blev för löst och ganska rakt på Oscar Ekman. Hintsa kan ursäktas för att han inte gjorde något bättre av denna gyllene chans av det faktum, att Philip Engelbrektsson stressade honom i skottögonblicket.
I det därpå följande anfallet fick Hugo Tilly en ny lång boll på djupet, denna gång från Pontus Johansson, där han 8-10 meter till vänster om målet prickade överliggaren.
När klockan med en sekund passerat 95 minuter blåste domaren av matchen.
Detta var en Div 1-match av hög kvalitet med högt tempo, hårda och justa tag samt en inställning från båda lagen, att man inte var nöjda med en poäng.
Resultatet får anses som rättvisande, där Oddevold var det lag som låg närmast seger.
I ett jämnt och starkt hemmalag tycker jag, att Axel Pettersson var bäste spelare. Han hade i denna match en något ovan position, centralt på mittfältet, men skötte sig utmärkt genom ett starkt försvarsarbete och som pådrivare framåt. Dessutom vill jag nämna Filip Karlin, som förutom sin sedvanligt stora arbetsinsats, även var konstruktivt framgångsrik i sitt spel.
Ett speciellt omnämnande vill jag slutligen ge till Albion Vitija, debut i startelvan i ettan, som gärna utmanar och är snabb och irrationell, och Hugo Tilly, på sin halvtimma satte han myror i huvudet på Falkenbergs försvarare med sin snabbhet och sitt huvudspel.
Båda två har stor utvecklingspotential och blir intressanta att följa framöver.
Nu har vi två bortamatcher i rad, med början mot Ahlafors IF lördagen den 15 april, innan vi går över till att spela våra hemmamatcher på Arwidsroplanen på Thordéngården.
